Racereport Kungälvsloppet 15 km 2015-04-25

Efter målgång. Foto: Kungälvsloppet

En vecka efter Åda Wild Boar var det dags igen för tävling. Denna gången var resan till tävlingen väsentligt kortare. Bara över älven till Kungälv och Kungälvsloppet 15 km.

Har missat detta lopp alla år (4) av olika anledningar men nu var det dags för premiär.

Familjen skulle såklart med och heja nu när det var så nära. Morgonen såg ut som vanligt hos en småbarnsfamilj och då är det inte lätt att gå in i sin bubbla och ladda för tävling. Vi hade även bestämt att vi skulle åka förbi vårt nya hus då köket nu var uppe samt även titta på sonens nya skola.

Kom iväg i hyfsad tid för att åka och hämta nummerlappar. Sen åkte vi som bestämt till huset och skolan, men tiden gick och väl framme vid tävlingscentrumet, Skarpe Nord, igen var det 20-25 minuter kvar till start. Jag öppnade bagageluckan och började byta om och märker till min förvåning att jag glömt klocka och pulsband hemma. NEJ!! Denna klocka lever jag med natt som dag, det är till och med så illa att jag har ställt in träningspass för att jag har glömt klockan. Hur skulle detta nu gå? Vad hade jag för val, var bara att bita ihop och göra det bästa av situationen.

Värmde upp lite lätt inne på området och hälsade på några jag känner. Hade dålig koll på motståndet och väl inne på området såg man ingen skillnad på de som skulle springa 5 och 15 km. Det enda jag visste var att Joakim Engström från Kongahälla AIK skulle springa, just denna Joakim som slog mig knappt på Kungälvskicken tidigare i år. Väl framme i startfållan fick jag även syn på Anton Bengtsson som är en bra löpare och vann Kungälvsloppet 2013, men då var sträckan 20 km.

5 och 15 km startade samtidigt och sprang samma runda första 5 km men när de gick i mål fortsatte 15 km löpare springa vidare.

Just vi tre tog oss snabbt upp i täten och efter 1 km la jag mig först och drog. De andra lade sig lite bakom, säkert för att få lite lä i blåsten bakom min ohyggligt stora kropp. Efter vändning vid Fars Hatt och in på Västra Gatan drog jag lite för att se om de ville hänga på. Fick snabbt några meters försprång. Hade som sagt ingen aning i vilket tempo jag sprang utan sprang helt på känsla, men nu i efterhand gick det säkert i 3:15 min/km fart.

Västra gatan. Foto: Kungälvsloppet

Tuggade på bra ihop med för-cyklisten och tillbaka vid Skarpe Nord igen trodde nog många att jag skulle gå i mål för 5 km, men jag pekade att jag skulle fortsätta och då blev applåderna högre (gick inte i mål såklart men jag måste ändå ses som moralisk vinnare av 5 km också då jag var först.). Nu gick banan upp mot Komarken och det är en stigning som är seg och tung, lägg på en ganska jobbig motvind på det. Kände att ansträngning var otroligt hög just här. Men det släppte ganska snabbt när det gick utför igen. Tuggade på utan att att ha en klocka att titta på, slängde ett par blickar bakåt ibland men såg att de (Anton och Joakim) var långt bakom. Vid Ytterby trodde jag att vi sprungit 11-12 km men vid vätskekontrollen stod det 10 km. Jaja, två tredjedelar avklarade i alla fall. Väl tillbaka igen mot Kungälv fick man en välbehövlig medvind i ryggen och denna gjorde gott. Blundade vid flertalet tillfällen och bara njöt.

Foto: Kungälvsloppet

Väl inne i Kungälv centrala delar igen njöt jag bara och sprang avslappnat, slog av på takten kanske är fel ord men jag lät benen få bestämma farten.

På upploppsrakan in i mål fick jag ett leende på läpparna och hörde fru och barnen skrika. De samt många andra inklusive speakern måste helt missat att jag gick i mål för det var ingen som sa något och alla verkade förvånade att jag gått i mål.

Foto: Kungälvspostem

Foto: Amelie Papparazzi

Då vet jag ändå att de hade kommunikationen med för-cyklisten hela tiden samt vid alla större korsningar där det fanns funktionärer. Efter lite kramkalas från familjen kom speakern fram i alla fall och gjorde en segerintervju.

Därefter gick jag snabbt till grilltältet där nummerlappen kunde bytas mot en fin nygrillad hamburgare från JD Grill & Event. Vet av erfarenhet att kön snabbt växer med att fler löpare kommer in så jag tänkte passa på medan det inte var några i kön. Efter en snabb prisutdelning, fick en pokal eller en Piston Cup som sonen säger efter att ha sett filmen Cars ett par hundra gånger för mycket. Nu fick jag även reda på min sluttid för första gången. Fick frågan av några efter loppet vad jag sprang på och chansade på 53-54 minuter men sluttiden blev 50:57 vilket ger en snittid på 3:24 min/km vilket är otroligt snabbt för mig. Mitt nuvarande personbästa på 10 km är 33:44 min vilket ger samma snittid.

Tror att det var just avsaknaden av klocka som gjorde detta möjligt, hade troligtvis lagt mig runt 3:30 min/km om jag haft klocka på mig. Men nu vet jag vilka farten som finns i kroppen så jag får sluta fega. Alla resultat finns här.

Prisutdelning. Foto: Kungälvsloppet

En vecka lugnare träning väntar nu, men nästa lördag är det dags igen för tävling, Soteledens Terräng Marathon 44 km. Ett väldigt annorlunda lopp mot detta.